Jag har funderat lite på det här med att bo själv. Sen jag och min pojkvän bestämde oss för att flytta isär, har jag helt plötsligt blivit så ordentlig och noga med allt. Ta det här med städning tillexempel. Jag har alltid hatat städning, dragit mig för att göra det. Kläderna jag använt har lagst på hög, disken svämmat över, dammråttorna i hörnen lika stora som kattungar.

Men nu, när jag bor själv har jag aldrig var så ordningsam. Var sak har sin plats. Kläderna bor numera i garderoben. Disken står så fint diskad och inplockad i skåp och lådor. Damråttorna har jag förevigt sagt goodbye till och dammsugaren åker fram minst 3 gånger i veckan. Är det inte sjukt? Från att vara värsta lortgrisen, till en mansik städtant... När det spills något på golvet, en tidning ligger på fel plats, eller något annat "löjligt" blir jag nästan galen. Galen på sånt som jag inte ens brydde mig om förut. Lite konstigt tycker jag allt att det är. Men jag kanske har insett, att när man bor själv blir inte saker gjorda av sig själv.

Är jag ensam om min städmani, eller finns det andra därute som känner igen sig?